Boken ”MÄKLARLIV SOM GALENPANNA”

”Min kropp lyfter ett par decimeter från sängen, svävar en meter till höger innan jag handlöst faller ner på golvet. Kroppen lyfter igen och jag far fortare och fortare samtidigt som min kropp slår mot väggarna … tills jag slutligen vaknar.”

BOK1

Denna bok med säljtiteln MÄKLARLIV SOM GALENPANNA, kan delas upp i tre delar. Den BIOGRAFISKA-, DIAGNOSERNA- och delen om KARRIÄREN Texten i bokens första del är skriven kronologiskt, där vi även tittar historiskt bakåt bland äldre delar. Sedan ändrar sig texten eftersom fokus skiftar temamässigt på karriär eller diagnoser. De varvar varandra, och ibland löper dom parallellt. Så bitvis följer du fokuserat på diagnoserna och sjukdomarna, för att senare skifta och du får följa mer fokuserat på karriären. Fördjupningen blir således mer temalagd.

BIOGRAFISKA

Den biografiska skildringen tar oss till början i Polen, mitt hemland. Sedan far vi iväg hela vägen till Sverige och uppväxten i Gävle, Bockens stad. Tiden som barn med två bråkande kulturer och det kopplat med diagnoser var en snårig tid. Ätstörningar avlöstes med euforiska seglatser och andra perioder allmänt lågt läge. ALLT gick under radarn som min personlighet, fru BRODECK’a. Sedan klev den i min kropp osynliga sjukdomen in, väntat på att något skulle komma.

KARRIÄREN

Karriären kom innan diagnoserna, när jag väl fann vind i seglen var jag rätt person på rätt plats och jag kämpade mig till att fånga upp det tilltänkta ödet. Där och då startades upp en överkapacitet som gav mig öppet fält. Slugt lirkade jag in mig i ett monopolt läge, och kunde verka utan varumärkes stöd. Jag var fri även inom yrket. Vidare sker olika in- och urfasningar inom yrkeskarriären, allt efter humör och vad som faller på. En dag kom jag inte längre och då stora beslut om livet eller kapital har aldrig varit ett problem så även inom karriärsdelen, utan det blev snabbt byte och därefter snabbt avslut. Jag gjorde en u-sväng och efter 10 år ett avslut till, ett slutgiltigt och det i relativt provocerande tidig ålder.

DIAGNOSERNA

Diagnoserna fanns med hela vägen, mig ovetandes. När jag som 45 åring till sist dirigerat in mig själv på Psyk, stod jag på knäna. Detta efter 3 remiss avslag. Är man inte självmordsbenägen och har bra familjeförhållanden ses man som högpresterande, där tar det STOPP. Mina egna diagnoser var ADHD med utmattningsdepression. Jag kom ut som fullblodad BIPOLÄR sjuk person, typ 2. Här beskriver jag vägen tillbaka med hjälp av läkemedel, allt för att köpa mig tid. Det följs av ett beslut att bejaka min egen meningsfullhet, bortkopplat från karriär, makt och fullkomlighet. Att rikta om hela världsbilden från mig till mig själv. Jag berör frågor kring vad som är viktigt, för mig och omvärlden. Vad är det vi missar ”på vägen”, är det något speciellt med just femtio-års sträcket. När ska vi utvärdera våra liv inför ålderdomen, eller ska alla gå i pension vid 68 oavsett vad, som det är nu. Kan vi ändra något på vägen in i ålderdomen utan att släppa identiteten vi skapat kring oss själva. Har jag blivit hjälpt av mina diagnoser, eller stjälpt. Blev mitt liv extra roligt och svårt samtidigt, är det möjligt. Kan man vara nöjd och sjuk?